VITTNE

Ett vittne måste inställa sig efter behörig kallelse och vittna sanningsenligt om lagen inte medger vägran. De främsta rättigheterna omfattar:

• Att vägra vittna i situationerna i artikel 119 och att avstå från svar som kan belasta vittnet eller de anhöriga som anges i artikel 121.1 i straffprocesslagen. Varje vittne har inte en ovillkorlig rätt att vägra allt vittnesmål.
• Att närvara vid förhör med advokat och rådfråga advokaten enligt artikel 122.2. Advokatens frånvaro utan giltigt skäl hindrar inte förhöret.
• Att använda egna anteckningar om siffror, datum och andra vittnesrelevanta uppgifter; få ersättning för förlorad arbetsdag och utgifter; samt begära upphävande av åtgärder som kränker vittnets rättigheter och legitima intressen enligt artikel 122.1.
• Att förhöras där vittnet befinner sig om sjukdom eller funktionsnedsättning hindrar inställelse, enligt artikel 120.2. Förhör på en annan domstols uppdrag eller via videolänk är inget ovillkorligt val enbart efter vittnets eget gottfinnande.
• Att få skyddsåtgärder när tillräckliga grunder visar verklig fara, på vittnets begäran eller med samtycke, enligt artikel 123; och använda lagstadgade rättsmedel mot åtgärder som berör vittnet.

Juridiskt biträde kan sökas så snart kallelsen mottagits. Tillämpliga rättigheter och tillåten vägran att vittna beror på personens processuella ställning och den konkreta frågan.

Rättslig grund: Artiklarna 119–123 i straffprocesslagen.

Om ett vittne börjar lämna självbelastande uppgifter under förhör måste myndigheten stoppa förhöret och förklara rättigheterna i artikel 139.7. Ytterligare skydd omfattar tillgång till advokat, rättshjälp och tolkning när respektive villkor uppfylls; motsvarande regler gäller konfrontationer enligt artikel 143.6–10.

Rättslig grund: Artikel 139.7–11 och artikel 143.6–10 i straffprocesslagen.